STRESS, PANIK OCH KÄNSLOMÄSSIGT KAOS| MIN UTMATTNINGSBERÄTTELSE, DEL 3

I samband med att juni kom tog min sjukskrivning slut eftersom vårterminen var till ända och mina studier vara klara. Jag fortsatte att leta efter min väg framåt och försökte ta hand om mig på bästa sätt. Bara jag vilade lite till så skulle jag nog snart bli bra igen.

Hur jag än försökte vilade jag knappast, jag kunde inte finna ro. Min kropp befann sig i ett konstant panikslaget tillstånd och stresspåslaget var enormt. Mitt examensarbete kunde jag inte släppa utan det hängde konstant över mig. Eftersom jag ändå inte kunde vila bestämde jag mig för att göra ett försök att få det klart till höstterminen. Jag ville få det ur världen så fort som möjligt. Och sen skulle jag äntligen kunna vila!

Då det var sommar och varmt försökte jag peppa mig själv genom att sitta utomhus med alla mina böcker, papper och anteckningar. Jag jobbade på och kom framåt om än långsamt. Koncentrationen var låg och jag kände mig ständigt uppjagad och stressad över mitt projekt. Hur skulle jag någonsin få ihop det?

Inte nog med alla känslostormar, total brist på energi och panik, så började kroppen signalera ännu mer om att allt faktiskt inte stod rätt till. Jag blev under sommaren sjuk i förkylning eller halsinfektion så ofta som varannan vecka. Redan under våren hade jag blivit sjuk allt oftare men nu var det värre än någonsin.

Som om det inte redan var nog så började också ännu fler symtom att visa sig, jag tappade enorma mängder hår och eksem hade börjat dyka upp på olika ställen i ansiktet samt i hårbotten. Och värre skulle det bli. Men det visste jag inte då utan jag fortsatte att pusha för att bli färdig med min examen, jag kunde ju ana målsnöret! Och sen skulle jag minsann vila.

I augusti, efter ett samtal med min handledare, började jag dock inse att det inte skulle gå. Jag kom inte framåt i den takt jag behövde och det var inte värt att tvinga mig själv att prestera när min kropp ytterst tydligt sa ifrån. Jag blev tvungen att lägga examensarbetet på hyllan och koncentrerar mig på att ta hand om mig själv. Det kändes som ett fruktansvärt misslyckande men jag insåg att detta var det enda rätta. Jag fick lydigt lyssna på kroppen, vila först och jobba sen. För jag insåg att funkade inte jag funkade inget annat heller.


Resterande delar av serien Min utmattningsberättelse finner du här.

SOM I EN TJOCK DIMMA | MIN UTMATTNINGSBERÄTTELSE, DEL 2

Tiden efter att jag fick min diagnos utmattningssyndrom och blev sjukskriven från studierna var som att gå runt i dimma. Jag visste inte vad jag ville eller vad jag mådde bra av. Ibland kunde jag nästintill känna mig schizofren på grund av alla motsträviga känslor som brottades i mig. Jag hade svårt för tystnad och ville helst inte vara ensam men samtidigt som jag ville ha sällskap klarade jag inte av att någon pratade med mig eller förde för mycket väsen. Alla känslor gick upp och ner, fram och tillbaka i en oerhört snabb takt, det var totalt kaos inombords.

Jag var mer eller mindre i ett konstant upplösningstillstånd samt förtvivlad och beslutsam om vartannat. Förtvivlad över att ha hamnat i denna situation, som jag inte visste hur jag skulle reda ut, och beslutsam över att jag minsann snart skulle vara på benen igen och få klart mitt examensarbete.

Då jag blev sjukskriven i början på våren så försökte jag vara ute så mycket jag orkade. Jag älskar naturen och speciellt våren, som är så otroligt vacker när träd, buskar och blommor vaknar till liv och bjuder på skiftningar av alla gröna nyanser. Jag hoppades på att naturen skulle kunna få mig att må bättre, men den framkallade istället ångest över att tiden gick och att jag inte kunde njuta på grund av att jag mådde så extremt dåligt. Jag kände det som att jag befann mig i ett katastrofläge, mitt liv passerade mitt framför mina ögon och jag var för sjuk för att kunna ta vara på det och njuta av det.

Stenmur med vitsippor framför.

Förutom naturen så har hästar betytt oerhört mycket för mig under min uppväxt. Jag försökte därför ta mig tillbaka till stallet, att umgås med hästar och vara ute i naturen hade tidigare alltid fått mig att må så bra. Men jag hittade ingen ro, alls. Jag längtade visserligen till stallet men väl där kunde jag inte slappna av och vara i nuet, jag kände konstant en stress av att behöva åka hem och ta tag i massa saker. Saker som egentligen inte riktigt fanns eller behövde tas tag i. Det var bara en enorm tornado av känslor och inre panik! Jag jagade efter något som skulle få mig att må bra igen, bli mig själv igen!

Till och med när jag sov var jag stressad. Pressade tänder, spände mig och sov oroligt. Vad jag än gjorde och var jag än befann mig var jag stressad. Jag kunde inte koncentrera mig fullt ut på det jag för stunden ägnade mig åt då jag hela tiden fick starka känslor av att jag egentligen inte hade tid att göra det jag gjorde. Min hjärna hoppade hela tiden runt mellan olika saker som jag ”behövde ta tag i”. Jag visste inte var jag skulle göra av mig själv, jag var vilse, famlade blint och försökte greppa tag om något som skulle få mig upp över ytan igen. Så att jag åter kunna andas, hitta ett lugn och en riktning.

Jag hade oerhört svårt att acceptera min situation, låta det ta tid och vara i stunden. Jag var till och med arg på mig själv över att jag inte bara kunde slappna av och ta tillvara på tiden som, på grund av sjukskrivningen, var avsatt för återhämtning. Jag hade inga förpliktelser utan istället fått möjlighet att bara vara, ägna mig åt det jag mådde bra av och i lugn och ro komma tillbaka. Jag önskade så att jag kunde se sjukskrivningen som en paus och fantastisk chans till återhämtning. Men jag klarade det inte, stressen höll på att äta upp mig inifrån.

Det enda jag ville var att bli frisk. Nu! Med en gång! Jag hade inte tid att vara sjuk, jag ville så gärna bara få klart mitt examensarbete och komma igång med mitt liv utanför skolan. Det var ju nu allt skulle börja! Jag bar på en sån enorm frustration, förtvivlan och förvirring. Jag fick ångest och panik av att jag mådde dåligt och inte kunde slappna av. Jag blev ledsen över att jag inte kunde njuta av våren, fick panik över att tiden gick och att jag stod och stampade. Vilket bara ledde till att jag mådde ännu sämre. Det var ett enda stor kaos utan början och utan slut.


Resterande delar av serien Min utmattningsberättelse finner du här.

RIDNINGEN ÄR MIN STRESSHANTERING

Galopp i snö en vacker vinterdag

När jag var 11 år började jag att rida på ridskola och sedan dess har hästar och ridning varit en stor del av mitt liv. Stallet har för mig alltid varit förknippat med glädje, att få umgås och njuta av naturen från hästryggen. Det är något magiskt med ridning som är svårt att sätta ord på. Det senaste året har ridningen fått en ännu större betydelse än tidigare – den är nu en viktig del av min stresshantering.

Jag började med hästar för att det var roligt, och jag fortsatte för att det också visade sig att jag var bra på det. Från att ha ridit på ridskola några år fick jag så småningom även börja leda turer själv, vilket jag älskade!

Under 10 år red jag kontinuerligt men då jag började studera på högskola och flyttade blev jag tvungen att ta uppehåll. Jag red lite då och då men inte alls i lika hög utsträckning som tidigare vilket var en stor saknad.

För drygt ett år sedan startade ägarna till stallet där jag red som liten upp ett nytt islandshästföretag. Jag var inte sen att boka in min första ridtur samt anmäla mig till ridskolan. Ridningen är en svår konst och det finns alltid nytt att lära!

Det var underbart att efter så många år vara tillbaka i stallet bland hästarna igen. Förutom glädjen och gemenskapen så upptäckte jag något jag inte hade haft en tanke på. Ridningen visade sig ha enormt positiv effekt på min stress, närvaro och även kroppskännedom.

I stallet är jag verkligen bara ”här och nu”, det finns inget annat i mina tankar än det jag gör för stunden. Det är så underbart att kunna koppla bort alla snurrande tankar och all stress rinner av mig så fort jag kliver in i stallet. Jag kan andas djupt och mina spänningar i käkarna är som bortblåsta. Jag har aldrig någonsin tidigare uppskattat att mocka, sopa stallgolvet och packa höpåsar så mycket som jag gör idag, det är en fantastisk övning i närvaro.

Att börja i ridskola igen har varit väldigt positiv för min kroppskännedom – jag har en tendens att omedvetet spänna mina muskler. Till viss del har jag själv blivit mer medveten, men det finns fortfarande små muskler jag har mindre koll på. Jag har bland annat fått erfara att spända armbågar, knän eller axlar kan vara hela skillnaden på om hästen går i ren tölt eller om det blir en blandning av flera gångarter.

Hästar är fantastiskt känsliga och blir en spegel av vår egen kropp och sinnesstämning. I hantering och ridning visar hästarna direkt om jag är stressad eller spänd. Det är så häftigt egentligen hur väl de känner av och kan läsa oss människor. De kan lära oss väldigt mycket om oss själva!

NÅGOT STÄMMER INTE | MIN UTMATTNINGSBERÄTTELSE, DEL 1

Bron symboliserar slutet och början på något nytt som en utmattning innebär.

Oktober 2013, ungefär ett halvår innan utmattningen, började jag känna av tecken som tydde på att något inte stod rätt till. Det började med att jag kände mig allt mer trött och allt mer stressad. Stress hade hittills varit mitt normaltillstånd, men nu började det eskalerar allt mer. Något stämde inte.

I mitten på november blev jag sjuk. Först i vanlig förkylning som sedan gick över i en kraftig halsinfektion. Jag har aldrig någonsin varit med om en så aggressiv halsinfektion. Den var orsakad av virus och inget kunde därför göras. I 10 dagar hade jag hög feber och mådde rejält dåligt. Detta var bara starten på en rad infektioner på grund av rejält nedsatt immunförsvar. 

Under denna tid studerade jag och bodde själv i min studentlägenhet långt ifrån familjen. Det hade hunnit bli december och i och med att jag inte såg ett slut på infektionen förberedde jag mig på att behöva fira jul ensam i min lägenhet. Men som tur var när dagen för hemgång var kommen lyckades jag packa och sätta mig på tåget. Det var nog mitt livs jobbigaste tågresa men väl hemma hos familjen började jag äntligen att tillfriskna, men jag kände mig aldrig helt frisk.

Efter en lång ledighet tog vårterminen vid, min sista termin på högskolan. Nu blev det allt mer påtagligt att jag inte var mig själv. Jag som brukade älska att skriva hade nu istället jättesvårt att formulera mig och tappade ord. Fick panik och ångest inför varje ny uppgift och mådde allmänt dåligt. Jag kände mig allt mer gråtfärdig, nedstämd och otrygg. Allt detta ledde till en stor kamp, jag ville så gärna få min examen. Om jag bara kunde orka lite till, sen skulle jag vara ledig och fri. Men stressen växte i rasande fart, det var redan för sent att rädda mitt sjunkande skepp. Jag kunde inte längre streta emot utan vågen av stress översköljde mig.

Den 1 april 2014 bröt jag ihop totalt och kunde inte längre få något gjort. Kroppen sa till slut ifrån. Av läkare fick jag vet att jag hade drabbats av utmattningssyndrom. Min kropp var helt slut! När jag väl slutade kämpa emot kände jag för första gången vilken enorm stress jag bar på. Det var som att någon hade ryckt mig ur en dimma. Plötsligt förstod jag hur påfrestad min kropp varit.

Det var ingen enskild händelse eller studierna som tog knäcken, utan jag hade ditintills levt med stress närvarande hela livet. Så min kropp hade under väldigt lång tid nöts ner tills att den inte längre kunde fungera normalt.

Den stunden när jag förstod att jag inte längre kunde leva som vanligt var den absolut värsta stunden i mitt liv. Mitt liv hade ju knappt börjat, jag hade så många drömmar, så många planer….! Från att ha varit en levnadsglad, sprallig och pratsam tjej blev jag väldigt tyst, sorgsen och nedstämd.

Men långt där inne visste jag att den levnadsglada tjejen fortfarande fanns, med en vilja av stål – en vilja att bli frisk! Jag började sakta vandra på en lång och krokig väg, med siktet instället på att bli frisk!


Resterande delar av serien Min utmattningsberättelse finner du här.

ÄNTLIGEN ÄR MIN HJÄRNDIMMA OCH HJÄRNTRÖTTHET BORTA

brain-2139197_1920

BAKGRUND: I april 2014, efter att ha mått allt sämre under ett halv års tid, fick jag diagnosen 
utmattningssyndrom. Vägen tillbaka har varit lång och krokig, men för ett tag sedan hittade jag en viktig pusselbit. En pusselbit som snabbt satte raketfart på tillfrisknandet av min hjärna.

I maj, förra året, träffade jag en tjej vid namn Erica (Healthylicious), som berättade att hon själv hade haft stora problem med sin hjärna pga. hjärnskakning och utmattning, vilket hon lidit av i flera år.

Hon introducerade mig till det som hjälpt henne, att bli ofantligt mycket bättre, – ett väl utformat och genomtänkt koncept som hjälper hela kroppen att komma i balans på cellnivå. Konceptet handlar om att balansera omega3 och omega6 samt fylla på kroppens förråd av omega3 med en högkvalitativ och testbaserad produkt.  Genom fettsyratester kollas omegabalasen, nivån av omega3 i blodet samt andra parametrar – både före och en tid efter intag av oljan.

Min medvetenhet om att hjärnan blir kraftigt påverkad vid en utmattning, vilket har bevisats genom forskning, och är nu mera vida känt, plus det faktum att hjärnan består av fett, och till stor det av omega3, gjorde att jag inte tvekade att prova. Jag var väldigt spänd på eventuella förbättringar!

Läs mer »

BOKPROJEKTET HÄLSA OCH FOLKBILDNING

Något jag inte har berättat för er här är att jag har varit medskribent i bokprojektet Hälsa och Folkbildning. I fjärde boken delar jag med mig av min eksemhistoria.

Bokprojektets syfte var att på bredfront nå ut till tiotuseltals läsare i Norden om det viktiga ämnet hälsofrihet. I böckerna belyses vilka många olika sätt det finns för att uppnå hälsa. Böckerna innehåller över 400 korta texter som är skriva av vanliga medborgare med en önskan om att få dela med sig av sin berättelse!

Här nedan kan ni läsa min text som även hittas i Hälsa och Folkbildning Fjärde boken, sidan 84. Hoppas att ni uppskattar den och kanske kan den hjälpa någon!


Sedan barnsben har jag haft tendens att få eksem men i takt med att jag blivit äldre har eksemet dykt upp allt mer sällan. Sommaren -14, kort efter att jag drabbats av utmattning, började dock eksemet att komma tillbaka. Till en början främst i hårbotten och lite i ansiktet. Det var först när vintern skiftade till vår -15 som eksemet verkligen började tillta. Detta skulle sedan visa sig bli mitt värsta år och eksemutbrott någonsin.

Under vintern då luften är väldigt torr har jag ofta haft problem med torra händer men så fort våren har varit på väg har eksemet försvunnit. Våren-15 höll sig dock eksemet envist kvar, det blev värre och värre och det började sprida sig. Från händerna spred det sig längs med armarna och från hårbotten ner över ansiktet. Jag förstod då att något inte stod rätt till.

Sedan några år tillbaka har mitt intresse för att leva ett naturligt, hälsosamt och ekologiskt liv vuxit och jag var fast besluten att läka ut mitt mardrömslika eksem på naturlig väg. Jag ville finna orsaken till eksemet och jag kämpade länge och väl med diverse huskurer, oljor, krämer, kostanpassning, kosttillskott osv. för att lindra. Tillslut bedömde jag dock eksemet så pass aggressivt och mitt välmående så pass lågt att jag desperat vände mig till vården. Jag träffade diverse läkare och specialister utan vidare framgång. Jag var till och med i kontakt med Miljöförvaltningen och fick hembesök av en överläkare samt en kemist för att få hjälp med att utreda om något i min hemmiljö orsakade mina problem. Men inget hittades.

Svaret jag ofta fick av läkare var i stil med att “eksem är komplicerat, det kan vara vad som helst och väldigt svårt att bli av med”. Rådet jag fick var att använda kortison. Jag valde att börja med en mild kortison, vilken varken gjorde till eller från. Till slut var jag så pass uppgiven att jag bestämde mig för att ta de kortisontabletter jag blivit ordinerad. Givetvis lindrade de men så fort jag började trappa ner kom eksemet tillbaka. Jag gick då istället över till en starkare kortisonkräm som till en början hjälpte men allt eftersom blev eksemet bara ännu värre än det varit tidigare och spred sig ännu mer!

Fram på hösten var jag täckt från topp till tå med röda, kliande, svidande, stickande eksemutslag. Vissa dagar kunde jag känna hur huden sprack och läkte ihop om vart annat. När det var som värst fick jag sova med dubbla handskar av tunn bomull plus min sambos boxhandskar för att undvika att jag skulle klia sönder mig själv under natten. Under 5 månaders tid sov jag oerhört dåligt, knappt något alls vissa nätter då jag ständigt vaknade av att eksemet kliade och gjorde ont. Vid ett flertal tillfällen hade jag varit nära att ge upp och nästintill förlikat mig med tanken på att få leva med eksemet resten av mitt liv. Min starka vilja och min envishet att bli frisk på naturlig väg var det som fick mig att orka kämpa vidare.

Jag kunde verkligen inte förstå hur mitt eksem kunde vara så illa. Jag upplevde mig ha provat allt men utan att finna en lösning och det blev bara värre. Jag åt bra, vegetarisk kost med mycket grönsaker, frukt och bär. Gluten, vitt socker och mjölk hade jag sedan ett par år uteslutit. Jag tycktes göra allt rätt men ändå var något så fel.

Det var inte förrän jag kom i kontakt med en riktigt bra BICOM Bioresonansterapeut, vid namn Markus, på Allerga, som bitarna började falla på plats. Redan innan första behandlingen blev jag ombedd att ta bort citronsyra helt och hållet. Citronsyra är ett hett ämne som det skrivits mycket om och många gånger med koppling till eksem, men ändå tänkte jag att “det är nog inte det”. Vid uteslutandet av citronsyran märkte jag snabbt en stor skillnad. Min hjärndimma lättade, som jag också hade problem med förutom eksemet. Jag kände mig inte lika trött och känslan av att ha en tyngd på huvudet försvann. När jag började gå igenom hemmet visade det sig att jag kommit i kontakt med citronsyra i stora mängder genom kortison, kosttillskott, hudvårdsprodukter, mat samt tvättmedel. Det var inte konstigt att jag hade blivit sämre av kortisonet!

Vid min första behandling med BICOM fick jag konstaterat att jag hade en kraftig reaktion mot citronsyra och svartmöglet Aspergillus niger som används vid framställning av citronsyra. Behandlingen var därför till en början koncentrerad mot dessa två ämnen samt utrensningsorganen, främst levern som var kraftigt överbelastad. Redan efter första behandlingstillfället kunde jag känna en skillnad i mitt eksem. Jag vågade dock inte hoppas för mycket och jag var inställd på att det skulle dröja ett bra tag innan jag skulle vara bra igen, OM jag någonsin skulle bli det. För än vågade jag inte tro på att jag kanske hade funnit min räddning.

Till en början gick jag på behandling varannan vecka. Då min kropp hamnat i en ordentlig obalans på många plan var det många delar som påverkade. Förutom att behandla mot citronsyra och mögel så testades och behandlades bland annat virus, parasiter, hormonbalans, allergi mot födoämnen m.m.

Till min stora förvåning var dock det mesta av eksemet borta redan efter 2 månader och 5 behandlingar. Samtidigt som jag började på behandling väntade jag på en remiss till hudläkare, med en väntetid på minst 3 månader. Dock hade jag i stort sett blivit helt bra i huden långt innan jag ens fick en tid. Är inte det fantastiskt så säg?! Hade jag inte vänt mig till BICOM så vet jag inte om jag hade stått ut i väntan på en remiss, så illa som det var!

BICOM har inte bara hjälpt mig att bli av med eksemet utan också att förstå kroppen på ett helt nytt sätt. Det jag till en början trodde “bara” var allergi för citronsyra och mögel visade sig vara något mycket mer komplicerat. Jag har lärt mig att det inte spelar någon roll hur mycket som utesluts/läggs till om inte roten hittas och organen mår bra. Organens hälsa är A och O för god hälsa i övrigt.

Några tips och ord på vägen och vad som har hjälpt mig.
– Ta reda på roten tex. via en duktig BICOMterapeut
– Det är sällan bara en orsak och en lösning. Ge näring både inifrån och utifrån.
– Kroppen är en helhet, hela kroppen bör tas om hand för att nå resultat
– “Lager på lager -principen” för återfuktning av alla hudlager. Bodylotion, lätt olja (tex. Camellia), mellanfet olja (tex. Baobab), fet olja (tex. Mandel). Detta hade stor effekt på eksemet!
– Våga lyssna på din magkänsla och din inre röst, det kan leda dig mer rätt än du tror!