För ett tag sedan tog jag åter fram min dagbok, vilken jag fick i present när jag fyllde 11 år, och som fortfarande inte är utskriven. När jag var liten var det väldigt populärt med dagbok och jag ville hemskt gärna vara ”en sån som skriver dagbok” för jag tyckte det verkade så mysigt men då jag inte tyckte det var särskilt roligt är det inte mycket som har skrivits i den. I alla fall inte dagligen. Däremot har jag upptäckt att det är oerhört värdefullt att skriva under speciella perioder eller vid speciella händelser.

Precis när jag hade drabbats av utmattningen så började jag skriva igen, vilket jag flera gånger under åren varit glad för. Jag skrev dels i syfte att senare kunna gå tillbaka för att hitta mönster men också för att svart på vitt se att varje dag faktiskt inte var en skitdag även om det ofta kändes så. Detta var ett av flera verktyg i min process att komma framåt och läka.

Att skriva ner hur varje dag har upplevts är en bra idé då minnet sviker vid utmattning. Saker att anteckna kan vara mående, aptit, hur magen har känts, sömn samt vilken mat som ätits. Det som främst hjälpte mig var mina anteckningar och färgkodning (rött= dåligt, orange=neutral, grönt=bra) om mitt mående. Det fick mig att inse att jag faktiskt gjorde framsteg och kom framåt i min läkning, varje dag visade sig inte vara en dålig dag!

Även nu, långt senare, är det värdefullt för mig att gå tillbaka och läsa om hur jag mådde då, för snart 6 år sedan. Fortfarande idag känns vissa dagar extra svåra och tunga, då är det fint att gå tillbaka och tänka på den enorma resa jag gjort. Hur fantastiskt långt jag har kommit och vilken utveckling jag gjort, både kroppsligen och personligen.

Du som också varit eller är utmattad, vad är dit bästa lifehack för att ta dig framåt? Jag blir väldigt glad om du vill dela med dig!