När jag var 11 år började jag att rida på ridskola och sedan dess har hästar och ridning varit en stor del av mitt liv. Stallet har för mig alltid varit förknippat med glädje, att få umgås och njuta av naturen från hästryggen. Det är något magiskt med ridning som är svårt att sätta ord på. Det senaste året har ridningen fått en ännu större betydelse än tidigare – den är nu en viktig del av min stresshantering.

Jag började med hästar för att det var roligt, och jag fortsatte för att det också visade sig att jag var bra på det. Från att ha ridit på ridskola några år fick jag så småningom även börja leda turer själv, vilket jag älskade!

Under 10 år red jag kontinuerligt men då jag började studera på högskola och flyttade blev jag tvungen att ta uppehåll. Jag red lite då och då men inte alls i lika hög utsträckning som tidigare vilket var en stor saknad.

För drygt ett år sedan startade ägarna till stallet där jag red som liten upp ett nytt islandshästföretag. Jag var inte sen att boka in min första ridtur samt anmäla mig till ridskolan. Ridningen är en svår konst och det finns alltid nytt att lära!

Det var underbart att efter så många år vara tillbaka i stallet bland hästarna igen. Förutom glädjen och gemenskapen så upptäckte jag något jag inte hade haft en tanke på. Ridningen visade sig ha enormt positiv effekt på min stress, närvaro och även kroppskännedom.

I stallet är jag verkligen bara ”här och nu”, det finns inget annat i mina tankar än det jag gör för stunden. Det är så underbart att kunna koppla bort alla snurrande tankar och all stress rinner av mig så fort jag kliver in i stallet. Jag kan andas djupt och mina spänningar i käkarna är som bortblåsta. Jag har aldrig någonsin tidigare uppskattat att mocka, sopa stallgolvet och packa höpåsar så mycket som jag gör idag, det är en fantastisk övning i närvaro.

Att börja i ridskola igen har varit väldigt positiv för min kroppskännedom – jag har en tendens att omedvetet spänna mina muskler. Till viss del har jag själv blivit mer medveten, men det finns fortfarande små muskler jag har mindre koll på. Jag har bland annat fått erfara att spända armbågar, knän eller axlar kan vara hela skillnaden på om hästen går i ren tölt eller om det blir en blandning av flera gångarter.

Hästar är fantastiskt känsliga och blir en spegel av vår egen kropp och sinnesstämning. I hantering och ridning visar hästarna direkt om jag är stressad eller spänd. Det är så häftigt egentligen hur väl de känner av och kan läsa oss människor. De kan lära oss väldigt mycket om oss själva!